Mensskydd från 1930-talet · Stockholms Kvinnohistoriska

Sak

Mensskydd från 1930-talet

Berättelse om saken

Inlämnaren Margits mamma Matilda Åkerman stickade bindorna i oblekt ljusvekegarn, till hennes första menstruation ca 1930. Bindan bars med gördel i resår och knytband. Margit minns att när hon studerade i Lund och bodde inackorderad, så sköljde hon upp dem, torkade och skickade hem dem till modern för att hon skulle koka dem.
Margit tror att hon kan ha använt de här bindorna och andra under hela 1930-talet och början av krigsåren. När hon gick på Biblioteksskolan i Stockholm 1945 minns hon att det fanns engångsbindor att köpa.

Därför valde denna sak, och därför är den viktig

Engångsbindorna och andra mensskydd som vi är vana vid idag är egentligen ett relativt nytt fenomen. Innan dessa fabriksproducerade mensskydden fanns att köpa var menstruation tidskrävande och logistiskt utmanande. Dåtidens kvinnor kunde knappast glömma bort att de hade mens.

De virkade bindorna som ingår i Sörmlands museums samlingar är ett exempel på en mer raffinerad variant av stoppduk som är stickat i en viss teknik för att nå bästa funktion. För att kunna tillverka sådana bindor krävdes både teknik och kunskap om form och material, ett kunnande som ofta traderades mellan generationer. Enklare lösningar var att använda tyg som veks till långa band som fästes i kjollinningen. De blev ibland fyllda med gräs, vadd, ängsull eller vitmossa.

Margits berättelse visar även på den otroliga utmaningen att få bindorna rena igen efter användningen. Tvättmaskinen var fortfarande en fantasi och för att få rent bindorna krävdes hårt arbete. Ett annat problem var att hitta en plats att byta mensskyddet och att förvara de tills de kunde sköljas och tvättas.

När de första engångsbindorna kom var de trots sin stora popularitet inte helt pålitliga. Fästanordningar som bestod av hyskor, knappar eller säkerhetsnålar kunde lätt lossna. För att inte riskera att tappa bindan rekommenderas 'benkläder' utan hål i grenen. Design och konstruktion gjorde även att skydden skymtades under kläderna. Det var helt enkelt svårt att dölja sin mens.

I Sverige har laddningen kring menstruationen avtagit betydligt, men i vissa länder ser det annorlunda ut. I delar av Indien och Indonesien betraktas mensen fortfarande som en sjukdom, vilket får till följd att menstruerande kvinnor nekas tillträde till heliga platser och till rum där maten tillagas. Bristen på mensskydd, toaletter och vatten medför även att flickor i fattiga länder undviker att gå till skolan när de har mens, ett problem som idag diskuteras under begreppet ”mensfattigdom”.

Texten om engångsbindan baseras på Karin Carlssons bok ”Kvinnosaker - ett sekel av kvinnohistoria genom 50 föremål.” Läs mer om boken och beställ den här: https://www.kvinnohistoriska.se/shop/kvinnosaker

Fotograf

Sörmlands museum

Licens för fotograf

CC BY-SA 4.0

Inlämnarens namn

Sörmlands museum & Stockholms Kvinnohistoriska