Pappersarken

Pappersarken
Sak
Pappersarken
Berättelse om saken
I en arkivlåda, i ett konstmagasin på Konstmuseet i Skövde, finns bland många andra teckningar och skisser ett drygt tjugotal mycket stora pappersark. På dessa ark finns dels delar av bilder i starka färger, dels delar av texter. Var för sig ter de sig oavslutade eller avklippta. Först när de pusslas ihop och åtta blad bildar en större helhet, får vi syn på de färdiga bilderna. Den som gjort dessa bilder är konstnären Anna Sjödahl (1934-2001).

Tillsammans med Kerstin Abram-Nilsson och Boï Edberg gav hon sig 1969 in i kampen om rätten att föra fram tankar och budskap i stadens offentliga miljöer. De gjorde det som politiska aktivister. Gruppen hyrde offentliga affischtavlor i olika omgångar under några år och satte upp sina egna affischer med alternativa meddelanden. Deras affischer agiterade till exempel mot miljöförstöring eller handlade om alternativ till konsumtion. De första gångerna skramlade de ihop till hyran själva och målade bilderna för hand. Sista gången fick de ett projektbidrag som räckte till både hyra och till att screentrycka affischerna. Projektet ledde även till en utställning på Arkiv för dekorativ konst (nu Skissernas museum) i Lund 1972.

Anna Sjödahl var politiskt engagerad. 1958 var hon med och startade Aktionsgruppen mot svensk atombomb. Tidigt i sitt liv anslöt hon sig till kväkarna, en starkt pacifistisk rörelse med human människosyn, med rötter i England.

Med Bilder på stan – Alternativ till reklam ville Sjödahl och hennes kollegor visa att det är möjligt för alla att göra sin röst hörd. De frågeställningar hon arbetade med i affisch-projektet är lika aktuella nu som då. Önskan att ta det offentliga rummet i anspråk och framföra alternativ till kommersiell reklam känner vi igen idag i olika former av gatukonst - Street Art.
Därför valde denna sak, och därför är den viktig
Förutom affischprojektet gjorde Anna Sjödahl under 1960- och 1970-talen många omtalade utställningar där ett kvinnligt perspektiv vände upp och ned på traditionella, manliga, konstnärliga arbetssätt. Hon skrev artiklar och böcker. Gjorde reportage med både text och bilder. Mycket av det Sjödahl tog sig för kan knytas till kvinnorörelsens kanske mest kända paroll ”Det privata är politiskt”, som myntades under 1970-talet. Uttrycket öppnade för nya sätt att tänka kring t ex varför det rådde olika lönesättning mellan könen. Att relationer mellan könen inte var naturgivna utan formade och organiserade av ett samhälle där kvinnor som grupp var underordnade.

På 1960-talet var både den feministiska konsten och konstvetenskapen alternativa rörelser som till stor del befann sig utanför etablerade sammanhang. Anna Sjödahl befann sig i framkant av den våg med svenska feministiska konstnärer som slog igenom i början av 1970-talet. Hon var en förebild som gjorde sin röst hörd och tog plats.
Personer som saken var relevant för
Anna Elisabet Sjödahl
Fotograf
Konstmuseet i Skövde
Licens för fotograf
CC BY
Inlämnarens namn
Christina Törnqvist

Del av Pappersarken