Bella från Lund

Presentation

Bella från Lund

Varför springer du?

Först och främst springer jag för hälsans och psykets skull. Men jag springer även för morfars skull. Jag har sprungit tidigare men började springa mer när han dog 2016. Morfar Enar sprang mycket i sitt liv. Han sprang många lopp och i bokskogen vid Svedala där han bodde länge. När jag springer så känner jag mig fri och stark. Särskilt i skogen/naturen. Och jag känner att morfar är med mig och hejar på.

Hur har din relation till träning och löpning sett ut under ditt liv?

Jag har alltid tränat sedan jag var tonåring. Dansat, gymmat, kört aerobics mest, och sedan kom löpningen in successivt i vuxen ålder. Nog främst pga de lopp som vi fick springa genom jobbet. Vårruset och Lundaloppet. Intresset för löpning väcktes genom loppen. Att springa med massa andra liksasinnade omkring sig ger en känsla av gemenskap och pepp!

Har du upplevt några hinder eller utmaningar som kvinna inom löpning och träning?

Definitivt. Jag har alltid hört att löpning är dåligt för kroppen och att jag inte har en löparkropp (vad nu det är?). Jag är lång och relativt bred. Jag antar att en typisk löparkropp är smal och inte så lång? Men jag struntar i att jag inte ser ut så. Jag har haft problem med IT-bandet (utsida lår) som blev bättre när jag slutade springa en period. Men strech och massage har hjälpt att hålla nere det. Och sen har jag skadat mig en del genom löpning då jag ramlat en del i terränglöpning. Men det har bara gett coola ärr på knän och ben som man kan skryta om senare. Sen kan höft och knä kännas av om man slarvar med styrketräning, stretch och massage och om jag springer för mycket. Det bästa för mig är ett springa max några kilometer i veckan (höst vinter då kroppen är kallare och stelare) och sen lite längre på sommaren och något lopp per år. Och så fort man känner av något; backa lite och inte glömma styrkan, stretch och massage. Och bastu, särskilt på vintern. Man lär sig med åren att hålla igång kroppen på ett sätt som funkar för en.

Hur tror du att löpning kan bidra till att främja jämställdhet och kvinnors rätt att ta plats i det offentliga rummet?

Att springa i grupp med tjejer stärker den kvinnliga gemenskapen och känslan av kraft och frihet tror jag. Man peppar varandra, hjälper varandra genom backarna. Det fortsätter sen efter träningen. Jag har många fina minnen kring det från tex tjejmilen där främmande tjejer lyft en mentalt, när man trodde man inte orkade mer, och saktade ner lite och då fick ett ”kom igen” eller ”du klarar detta” bakifrån som gjorde att man fick lite mer energi och fortsatte vidare i takt med gruppen. Det, stannar kvar sedan och påminner en i andra svåra stunder att fortsätta. Att man inte är ensam.

Villkor

Visa bidraget publikt: endast Stockholms Kvinnohistoriska och Tjejmilen får använda bidraget,Visa bidraget publikt med licensen CC BY-SA 4.0

Skapat datum

05/18/2024 19:00:45

smeknamn

Isabelle Jönsson