Kvinna, 43 år

Presentation

Kvinna, 43 år

Varför springer du?

När jag springer är jag stark, snabb, självständig och tillfreds. Så känns det i alla fall. I själva verket är jag inte alltid så snabb eller stark. 😊

Jag springer för att rensa tankarna, svettas ut stress, springa ifrån bekymmer, slippa migrän och spänningar, bli stark, möta naturen, andas frisk luft. I långa träningspauser, t ex vid sjukdom eller tidsbrist, tappar jag energi och lust, och det kommer inte tillbaka förrän jag får på mig löparskorna igen.

Hur har din relation till träning och löpning sett ut under ditt liv?

Jag har velat vara en löpare hela livet. Uppvuxen med att se män springa lopp. Jag stod med mamma och min syster utmed banan och såg hur männens lårmuskler spelade vid varje löpsteg och hur armarna pendlade. Varje löpare med sin egen individuella löpstil. Fascinerande. Men jag tänkte inte att jag kunde. Som tonåring sprang jag emellanåt men bara som motion och helst utan att bli sedd.
Först efter en svår separation i vuxen ålder började jag springa på riktigt, med beslutsamhet och regelbundenhet och helt utan att skämmas. Och jag var bra! Det fungerade bättre än antidepressiv medicin och gav bara bra bieffekter. Glädje, självförtroende, energi, sammanhang, lust till livet. Nu har jag sprungit regelbundet i många år och vet att jag behöver löpningen i mitt liv för att må bra.

Har du upplevt några hinder eller utmaningar som kvinna inom löpning och träning?

Det finns en skog med en ”mördarbacke” som är sjukt brant och perfekt att plåga sig uppför för att bli stark och uthållig. Efter att jag hade klarat mig igenom en svår period i livet var jag odödlig, trodde jag, och jag sprang uppför den där backen om och om igen på mörka kvällar. Ensam. Vissa tyckte att jag var dum som utsatte mig för den faran. Men jag var aldrig rädd, bara målinriktad.
Idag, några år senare, har jag landat efter krisen och nu är jag inte längre odödlig. Jag undviker att springa ensam i ”dåliga” områden på kvällarna. Skulle aldrig vara i just den skogen ensam. Jag tror inte att männen i min stad behöver tänka så. De springer var de vill, utan oro eller strategier.

Hur tror du att löpning kan bidra till att främja jämställdhet och kvinnors rätt att ta plats i det offentliga rummet?

Löpning ger styrka, uthållighet, självförtroende, kännedom om den egna kroppens kapacitet, energi och glädje. Löpningen ger också en chans till paus från jobb, familj och alla ”måsten”. Och en stor portion frihet. Jag är helt övertygad om att den känslan följer med kvinnor in i andra sammanhang. Vi bär kraften med oss även när vi kliver ur löparskorna och in i alla roller vi har varje dag.

Villkor

Visa bidraget publikt: endast Stockholms Kvinnohistoriska och Tjejmilen får använda bidraget

Skapat datum

05/17/2024 19:20:16

smeknamn

Elin Glanell